Virvla

Varför tycker man att det är häftigt att vara backstage? Var backstage i fredags på Popaganda och det var jävligt trist. Visst, jag stog där med en öl i handen men det var inte mycket mer än så heller. Fick inte ens se Jens Lekman upclose, fast han såg snygg ut på scen...och vilken röst.

Är lite besviken över att jag aldrig fick se Robyn, men va fan det regnade och åskade ju. Bättre att dricka vin inomhus...

Jag måste få tag i en kurs i scrapbooking till hösten. Pappa fyller ju 70 så jag ska överraska honom med ett alldeles eget album tänkte jag. Nåja, han ska ju fylla 69 först kanske kan man tycka, men jag tror det tar ett litet tag att lära sig att scrappa och så ska jag köpa på mig lite grejer och sånt så jag måste nog starta till hösten.

Träffade Katrin i söndags, hon har flyttat till Stakka, jävligt skoj! Var ju ett tag sedan vi pluggade engelska i Karlstad.

Nu ska jag dricka ett glas samarin och gå och lägga mig. Samarin måste vara guds gåva till människan.

Nej men självklart fanns inte Vitt regn på Åhléns, va ända in i helvete????

Gick hem från jobbet idag med magkatarrattack. Mår lite bättre nu efter Novalucol, sömn och mycket vatten. Skulle inte druckit kaffe i morse (en halv kopp!) och sen var kanske inte kebabtallriken så smart när jag redan hade magont...Jag har inte ätit kebab sedan jag var liten. Det var rätt gott, men jag ska nog inte göra om det på ett tag i alla fall. Kanske dröjer det 15år till innan kebabsuget kommer tillbaka.

Jag kommer ihåg när jag var liten och vi hade myskväll på fredagar. Kebab var en nymodighet, precis som pizza. Det fanns inte så många pizzerior i stan. Alltid åt jag kebab med pommes. Och det kom hem i en aluminiumförpackning och hade en liten feferoni överst som jag aldrig vågade smaka på. Sen satt vi där, familjen, i soffan framför tvn och mös och mumsade kebab och kände oss moderna. Efter ett tag övergick vi till pizza. Ännu lite senare blev jag tonårstjurig och vägrade ha myskväll mer.  Rebellen i mig orkade inte med att sitta och käka med mamma o pappa, eller kanske hade jag bara träning på fredagkvällar så det blev inställt. Jag är osäker. Kebabätandet avtog i alla fall och på något sätt med det också min barndomstrygghet där det fanns fasta rutiner och mönster i vardagen.

Livet går i cykler, men mina cykler följer ju aldrig någon annans. Rotlösheten och att vara ensam och att inte veta följs av en trygghet och vänner och sedan rastlöshet och osäkerhet för att sedan växa fram till en slags tillförsikt och en flytt. Sedan tillbaka till rotlöshet och att vara ensam igen...just nu är jag mitt emellan Vänner och Osäkerhet.

Lantisen i mig skriker efter en lugnare rytm, trygghet, svenssonliv, leda.  Mitt äventyrligare jag älskar att känna att Stockholm börjar bli min stad, älskar att utforska staden under ytan och att ändå hela tiden kunna upptäcka nya saker. Jag har alltid varit mer än Karlstad, jag har aldrig kunnat vara nöjd helt och fullt där. Men när jag inte bor där längar jag hem. Ingen annan stad har någonsin kunnat bli hemma för mig. Dublin kom närmast, Dublin är fortfarande min stad, min tillflyktsort men det är inte hemma.

Kanske kunde jag försöka locka med mig någon till Karlstad, men va fan ska man göra i Karlstad om man inte kommer därifrån?  Hur kul kan det vara att flytta dit egentligen? Ungefär lika kul som att flytta till Sheleftyou....

Hyser stor tillförsikt inför sommaren. Tror att det kommer bli en underbar sommar med mycket fuffens och bus. 2 Uffe konserter redan inplanerade, Afrikaresan...Det kommer bli bra. Hur kan det bli annat när jag har så fantastiska vänner och en ekonomi som trots allt bara går på knäna 1 vecka av 4!?

Nu ska jag ringa mamma. Måste man tycka om sin mamma, räcker det inte med att älska henne??

Min dag är slut nu. En fin födelsedag var det faktiskt, trots att folk gick hem tidigt och bangade att dricka vin ;-) Inte mitt fel att de ska upp o jobba imorgon juh!! Vi måste göra detta oftare...

Jag fick Filatrosor, bakfyllekit, döskalletekanna, döskallemugg, döskalleskål, döskalletshirt, två solfjädrar från Korea och en husgud från Korea!!  Kan det bli bättre?  Jag tror inte det. Solfjädrarna och guden är uppsatta på väggen, porslinet insatt i skåpet, trosorna provade...bara bakfyllekitet kvar...

Nu käkar jag yoghurtglass och ser på Alias (Vaughn...). Fan va bra jag har det!

Anna ringde o grattade. Henne har man inte hört av på ett tag, det var faktiskt väldigt roligt, vi har ju tappat kontakten lite på senare tid tyvärr.

Katrin ska flytta till Stockholm, det kommer bli jättekul! Fika med henne är höjdpunkten nästa vecka!

Känner mig trots allt mer och mer rotad här i Stockholm, men det är så svårt att välja. Hur svårt ska det vara att träffa någon som är villig att flytta hem till Värmland med mig?

Oj nu tog glassen slut, då ska jag sluta blogga också. Godnatt!!!

Är förresten äntligen klar med ommålningen, det blev bra!! Men när ska jag få ordning?  Måste hända innan  Onsdag....

En gång för några år sedan skrev jag i min (numera nedlagda) dagbok att livet är som potatismjöl, det glider genom fringrarna och är omöjligt att greppa. Man får försöka glädja sig åt de små smulor som stannar kvar, som fastnar. Men det är så svårt eftersom resten av livet liksom fanns där men inte ville stanna.  Kanske, tänker jag nu, om man fuktar händerna lite så stannar mer av livet kvar, eller i alla fall upp för en sekund, och man hinner njuta mer av det. Hur gör man?  Varför verkar en del så nöjda med det lilla de har och vi andra så missnöjda med allt det vi har?

Ikväll ska jag på konsert har jag lovat en vän.  Det ska  iofs bli roligt, jag ser fram emot det, men det är både hockey och fotboll. Semifinal mot Tjeckien i ishockey och La liga på 4+. Sport och vänner går ibland inte att kombinera, tyvärr!

Monica Zetterlund brann inne igår. Läste vad hon hade sagt när hon tryckte på larmet och kom til 112. "Jag vill inte dö såhär" eller något liknande var det. Makabert. Varför tänker inte rubrikmakarna på till exempel anhöriga som nog helst hade velat ltåsas som hon aldrig hannr inga 112 utan hade somnat lycklig med en cigg i handen och sedan bara hade dött snabbt utan större smärta. Vilken ångest hon måste ha upplevt de där sista minutrarna, fast i sin säng.

Ibland önskar jag att jag hade ansträngt mig mer i skolan så jag kunde få min examen i Medie Kommunikationsvetenskap och på något vis kunde få världen att snurra åt rätt håll.

Satt på bussen igår och funderade över varför det numer verkar som om de som har minst pengar är de som spenderar mest. Varför har det blivit skamligt att inte tjäna pengar?  Varför måste man klä sitt barn som inte ens kan gå än i DKNY? Själv är jag ju hagalen och shoppingberoende, men jag tar inte lån, jag håller mig inom min budget. Att köpa på avbetalning är detsamma som att ha ett kreditkort som man inte klarar av och visst sitter vi svenskar och moraliserar och tycker att jenkare, de är allt bra dumma som har fem kreditkort men ingen inkomst. Att ta en sekund och reflektera över vart det svenska samhället är påväg, det är det ingen som gör.

Hur kan man förändra världen?

När jag var 14 år var jag extremvänster och trodde att jag genom lite engagemang och diskussioner kunde ändra mönster och reformera världen, eller åtmindstone min omgivning. Den inlevelse och passion jag då hade försvann på bara någon månad i USA där jag snabbt växte upp och blev en mycket tråkigare och mer nedtonad person. Om vi bara kunde behålla vår energi och blåögdhet från ungdomen skulle kanske världen vara ett bättre ställe. Då var det så självklart för mig att dela med mig av mitt överflöd. Jag är fortfarande stolt skattebetalare, men vad hände med mig?  Blir man alltid såhär när man växer upp, är det något som alla upplever??

Promenderade från jobbet idag, det tog en timme ungefär, lite kortare tid än jag hade trott!

Känner mig nöjd med min insats och ska försöka fortsätta gå till eller från jobbet varje dag, nu när jag känner att det inte var så farligt. Om jag hinner förstås. Inte kommer jag klara av att börja gå vid 6.30 imorgon till exempel.

Imorgon får jag INTE glömma att hämta byrån det vore pinsamt. Jobbigt att fixa taxi o få allt att klaffa, men det ska nog gå bra. Ska bli skönt att få den där extra byrån! :-) 

Hungrig nu, jag kom ju just hem. Men ska jag äta eller inte? Jag är rätt hungrig, men åt större delen av en pizza till lunch/middag. Jo, jag går nog o fixar en smörgås!

Har börjat kolla på Forever Eden nu när jag jobbar sent eftersom det inte finns så mycket att titta på sent på kvällen. Det är en ganska dålig dokusåpa eftersom man inte får någon känsla för någon av deltagarna, alla är bara jävliga mot alla och blir utröstade så fort att man knappt hinner lära sig deras namn. Å andra sidan är konceptet ganska spännande eftersom det är dokusåpan "that never ends".

Vad gör jag på mitt jobb?  Vad gör jag med mitt liv?  Varför slösar jag bort min tid på ett företag och under en chef som helt klart är inkompetent??  Företaget kanske är okej, men att arbeta under en chef som inte kan något och som inte har någon som helst självinsikt eller ödmjukhet är bara inte okej. Hur blev hon anställd?  Könskvoterade de in henne?  Minoritetskvoterade?? Kossor i arbetslivet får man väl ändå anse vara minoritet.

Nästa onsdag fyller jag år och några tjejer från jobbet kommer och käkar lite. Hoppas verkligen att det blir fint väder för hur ska alla få plats i mitt lilla rum??  Hade ju tänkt att vi skulle kunna mingla lite på min lilla balkong och då blir det ju naturligt så att rökarna står ute och ickerökarna inne när det väl blir aktuellt att dra sig inåt. Nu så verkar det ju bli så kallt att det blir svårt att vara på balkongen överhuvudtaget.

Annars är allt så gott som dött.

Flyttar över ett inlägg som jag gjorde på min andra blogg som jag har på webblogg.se. Nu har jag bestämt mig för att vara på blogg.se istället!! 

Var o fikade med Anna, jättemysigt o trevligt att få kontakt med henne igen!!  :-)  Det gör mig glad.

Däremot åt jag dels en rätt stor sallad samt en hallon och kola paj som var hur god som helst. Nu är jag asmätt.

Provade en klänning på HM, provade en massa kläder. Men jag ser gravid ut i allt.  JAG MÅSTE GÅ NED I VIKT. Jag mår dåligt av att se ut såhär men har ändå inte självdiciplin nog för att motionera lite mer. Vad ska jag göra?  Hur ska detta gå till??  Ju jobbigare jag tycker det är att vara tjock, desto mindre energi får jag att göra något.  Inte för att jag blir direkt slö av att vara tjock utan för att jag blir deppad och ledsen.  Ibland är det inte ens roligt att prova kläder, jag blir så ledsen av vad jag ser i spegeln.