Virvla

Varför sjunger Elin Sigvardsson fösstå (enligt min iPod heter låten Like a charm men jag litar inte på den eftersom den får sin info från iTunes, må det brinna i helvetet) och inte förstå? Det förstör hela låten för mig när jag funderar över om det är ett talfel eller ett slags dialektalt missfoster.

De tittade förundrat på mig i natt på jobbet. Jag berättade om min Lundell-fetish. Jag outade mig inte själv utan jag fick lite hjälp av BF som visste. Och som glatt berättade som om jag var ett slags freakshow. Jag tror inte de förstod hur jag känner. Jag berättar för bloggen istället. Men kan nog inte förklara ens i text.
Jag är kär i hans ord, i hans formuleringar, i hans sätt att uttrycka sig och betona ord för att ge dem en ny mening. Ibland, när jag hör vissa strofer eller läser en mening kan jag bli förundrad och bländad. Läsa om och om igen eller sätta på repeat. Omslutas av honom.
Jag vill sakta sakta borra in mig i hans hjärna, trampa lite med tassarna som en katt som ska lägga sig tillrätta. Dra svansen runt tassarna och kura ihop mig därinne. Men det verkar lite för ägande. Jag vill inte äga. Jag vill bli insläppt. Få iaktta. Suga åt mig av vishet, erfarenhet, känsla och intelligens. Känna.
Och ja. Jag tycker han är vacker. Sexig. Manlig. Jag kan tänka mig hans lite för små händer i mitt hår, runt min höft, på min kropp...