Att somna hungrig
Ibland när jag var liten kunde mamma ligga och liksom klappa mig på magen och säga "tjock tjock tjock" lite som man säger "mys mys" ibland när man ligger o myser med någon (ja, jag gör det i alla fall). Varför hon valde just det ordet vet jag inte, men det etsade sig fast i min hjärna och jag hatar mitt kroppsfett. Hon menade inget illa med just det ordvalet men varför tänker man sig inte för när man talar med barn?
Jag är stolt över att vara så stark att jag har kommit ut ur det hela utan några större ätstörningar. Ja, lite har jag ju. BED tror jag det kallas, binge eating disorder. Men jag lever och är någorlunda sund. Varken fet eller för smal.
Hela det här inlägget bubblade ut ur mig när jag läste det här hos Linn.
fan vad förbannad jag är på dina föräldrar!!
bryt kontakten,det har jag gjort med mina föräldrar 3 ggr.
först gången bestämde jag mig för att bara inte höra av mig, undrar dem över nåt så får DEM höra av sig, mins jag att jag tänkte.Dem hörde av sig efter 5 månader!!!!
nu är det såhär igen, jag bor i göteborg och mina föräldrar i en annan stad ca 45 mil härifrån...
i förrgår ringde jag vid"fel" tidpunkt antagligen för han tittade på hockeyn, men LOVADE att ringa när det var slut.Ringde han?? nä. har han ringt än?? nä.
så, nu blev jag besviken igen,DEM får höra av sig, det är inte alltid jag som ska ringa.
kram
Ja, kram! Verkligen. Vilka hemska människor dina föräldrar är! Det är ju de som ska skydda dig och stå bakom dig om omvärlden kallar dig tjock. Det ska inte vara DE som står för de hårda orden. Fy fan! Ge dem på käften! Hur kan två så hemska människor uppfostrat en så söt dotter? (smör smör smör)
Låter inte alls bra det där. Ens föräldrar ska ju stötta en i alla lägen - inte håna och trycka ner. Och sedan har de ju helt fel angående det där med antal mål mat om dagen. Alla rön säger ju att man alltid ska äta med jämna mellanrum, det är viktigt även när man ska gå ner i vikt.
Jag blir så ledsen när jag läser sånt där.
Jag har inte haft såna problem med mina föräldrar. Inte under uppväxten så. Mer än någon kommentar från farmor/farfar som nog egentligen inte var menad mot mig. Men jag var i känslig ålder och tog väl åt mig. Däremot på senare tid. Han-från-då. Hans farfar. Han var riktigt elak. Vilket gör att jag kan känna mig högst obekväm. Även om jag säkert är ganska normalviktig sitter det kvar i huvudet. (Tro mig. Jag önskade livet ur honom ibland...) Han-från-då och hans pappas kommentar var: "Nej, så kan man ju inte säga. Men. Du vet. Han är en gammal man..." Kändes mera som en spark i magen. Särskilt då han inte nöjde sig med att gå på mig. Utan även mina syskon som han träffat en gång. Varav två var lagom gravida i 7:e månaden. Till och med min brukares pappa slängde ur en kommentar i höstas. Vad han menade vet jag inte. Jag tog det kanske fel. Vet inte. Men det var en kommentar han själv kom på lät dum iaf.
Verkar som om många har erfarenheter från gliringar här och där. El-Mango har rätt. De har helt snett med antal mål om dagen. Men Virvlan. Utan något som helst smör. Jag tycker du är jättefin. Och väldigt väldigt söt. Kram!
Blir lika förbannad och förstummad varje gång jag hör talas om föräldrar som anmärker på sina barns utseende. Deras kommentarer är så oändligt mycket mer kränkande och sårande på djupet just för att de är ens föräldrar. Som föräldrar är de en av de viktigaste uppbyggarna/nedbrytarna av ens grundläggande självbild. Som barn hade du inget val mer än att leva med deras sätt. Idag är du vuxen och kan välja bort människor du inte mår bra av. Eller dra ner på umgänget åtminstone.
håller med cecilia: blir så lessen när jag läser sånt här! Men jag tänker även att om dina föräldrar skulle veta HUR MYCKET de sårar dig och otjänsten dom gör dig genom att säga sånna där saker tror jag verkligen inte de skulle göra det. Har du sagt ifrån ordentligt någon gång? Eller är du som jag: blir ledsen och får sår på insidan utan att tala om det? Men som många andra sagt: du verkar vara en stark och säkert skitsnygg tjej! :)
Så där får bara inte föräldrar säga.. Det verkar som om de är väldigt fixerade vi vikten. Det är med andra ord DE som har problem, inte DU. Alla kostexperter säger att man ska äta var 3:e timme och att man inte ska gå hungrig. Det är inte bra för kroppen oavsett om man är normal eller överviktig. Försök att inte lyssna på dem, det kan vara svårt men de har FEL, och du är BRA. Kom ihåg det!
Kram
Och det går inte att prata med dem? Jag kan inte säga att jag förstår Vrvla, för jag har inte varit med om samma sak.. men däremot har jag åsikter om vikt.
Jag kan säga såhär: Det GÅR inte att vara fixerad vid vikt, eftersom alla människor är olika. Jag väger mycket, men ser inte stor ut. Alltså, jag är tung. Men det har jag varit sedan jag föddes.. farmor brukar alltid berätta om hur hon bar mig hängandes under armen, för att jag var så tung. (Har aldrig tagit det "på på fel sätt" dock, för hon pratar om det helhjärtat).. jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg och hoppas att det löser sig, på ett eller annat sätt... *krama om hårt*
Jag blir jätteledsen när jag läser det här. Jag tycker inte du ska åka till dina föräldrar om du mår dåligt av att vara där. Jag tycker inte föräldrar ska anmärka på sina barns utseende. Om du hade vägt 200 kilo tycker jag dom också skulle ha accepterat det. Det är ditt och inte deras beslut om du ska banta eller inte. Tycker det här låter som något som kan ge barn ätstörningar.
Jag tror faktiskt inte du är överviktig, även om jag bara sett ett gammalt foto
Instämmer också i att dina föräldrar har fel angående mat. Hoppar man över måltider och äter för lite börjar kroppen gå på sparlåga och man går inte ner i vikt. Det är också bättre att äta 3 rejäla mål om dagen så slipper man bli sugen på godis och andra onyttigheter som man lätt blir om man är småhungrig
Känner mig som hon i Masjävlar som besökt Bali. Men. Thailändarna äter sex mål om dagen. Hur många av dem är särskilt överviktiga?
Man kan väl ha tre rejäla mål. Frukost, lunch och middag. + två mellanmål. Som Therese också säger. Äter man ingenting går man inte heller ner i vikt. Kroppen tar åt sig allt fett som går för att bygga någon slags energi. Man kan alltså snarare gå upp i vikt då man hoppar måltider. (plus småätande)
Vilka diskussioner du bringade med inlägget Virvla. Betyder att många känner av ämnet. Bra!
Tack för allt stöd hörrni, jag blir så glad (fast generad också, vågar nästan inte läsa kommentarerna)!
Nej, jag tänker inte bryta med mina föräldrar är ni inte riktigt kloka?! Bara för min vikts skull? Okej okej, morsan har en miljon andra problem också och är inte alls särskilt snäll mot mig jämt. Men jag är nog inte alltid snäll mot henne heller. Man tar och man ger och ni ser det ni får :-)
Jag är rent generellt ganska välanpassad (Cissan, du känner mig, är jag inte?) och normal men ibland bubblar sånt här upp och ut.
Jag ska inte säga att jag mår bra av det men jag mår inte alls så dåligt över det som jag en gång gjorde och då var det ändå inte min vikt som var mitt största problem om man säger så. Jag önskar bara att jag någon gång kunde göra dem glada o stolta fastän jag samtidigt vet att det är mig själv jag ska göra stolt, inte dem.
Adoption har en viss betydelse i allt det här. Jag orkar verkligen inte gå in i den diskussionen här och nu, men om det är någon som har läst in sig på adopterades problem känner nog ändå igen en del.
Virvla ! Vet du , jag tycker du ska säga det till dina föräldrar vad du känner. Säg att du blir sårad när dem fäller sådana onödiga kommentarer. Och dem kommer att haja till för dem tänker nog inte så. En vän (manlig) till mig påpekade att vi tjejer bryr oss alldeles för mycket och ältar saker och ting. Vi gissar så mycket. Vi tror det ena och det andra och det kanske inte är alls så. Och jag blev lite paff för jag är sådan som gärna ältar saker och ting. Så TA INGEN SKIT ifrån någon!
Sätt dig ned med dina föräldrar och säg precis hur du känner, hur svårt det än kan kännas. Föräldrar har inte alltid rätt, de är som vilka andra människor som helst. Och ibland måste man tala om det för dem...
Stor kram!
Och ja, självklart har jag talat om för dem att sådana där kommentarer är både onödiga och väldigt sårande.
Alla innan har redan skrivit de kloka sakerna, så jag skickar några kramar bara. :)
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... att klappa på din mage och säga "tjock, tjock", klart att sådant sätter sig fast i minnet.
Klappa din mage och säg "fin, fin" istället!
*kramar*