Virvla

Ojdå. Jag har ju tidigare redovisat de böcker jag köpte från Adlibris på bokrean. Nu har jag hämtat dem och jag inser att jag inte tog med i beräkningen att jag också behöver ha plats för dem i bokhyllan. Det har jaginte. Jag vet helt enkelt inte vart jag ska göra av böckerna.
Köpte ju också Rosendals trädgårdscafé på engelska med tanken att skicka i present. Well, jag skulle kollat på vad bokjäveln väger. Den är STOR och TUNG. Den kommer aldrig bli skickad trorjag, alltså får jag använda den själv antar jag. Då hade man ju kanske föredragit den på svenska för jag är inte så bra på alla engelska matord.

La Redouteskorna, för er som undrar, är jag inte odelat nöjd med. Jag vet inte om jag ska försöka sälja dem på Tradera eller skicka tilbaka dem. Om ni ser på bilden, ser ni någonstans där knallturkosa paljetter?! Nej, inte jag heller. Men det är vad de är. De passar inte perfekt heller, liiite små. Åååh jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Äsch jag behåller dem. Skitsamma, någon gång kanske det passar med paljetter. Förmodligen till ett par snygga blåjeans (som jag inte äger än, men som jag ska köpa någon gång).

Argaste, din lilla röda present är skickad!

Men så lägligt att jag ska åka till Småland (Nybban närmare bestämt) för att hälsa på precis när fågelinfluensan eller fågelviruset eller vad det heter bryter ut i Småland. Jättetrevligt. Verkligen.

Jag skulle köpt Phish food på 711 men de hade alla smaker utom den! *sliter sitt hår* Jaja, jag får väl äta min Macademian dulce då, men jag var lite besviken på Macademianötterna i glassen. När jag var i Tanzania fanns det en massa olika macademia man kunde köpa. Jag köpte med mig en påse hem, jag köper dem aldrig i Sverige för de är så dyra här. Jag ångrade genast att jag inte köpte mer, herregud så goda de var!!! Men inte i Mövenpick glassen alltså, där var de bara okej.

Jag ska jobba idag. Jag måste ha matlåda med mig. Jag orkar inte tänka på det nu. *stön*

Olof Palme hedras som sig bör idag. *lyfter på hatten*
Jag kommer ihåg när han mördades. Alla vuxna grät. Jag grät också en skvätt men jag var inte säker på varför, det verkade bara bäst så. Jag tyckte alltid om honom när jag såg honom på tv, han verkade så snäll (hur jag fick den uppfattningen har jag ingen aning om, han var ju inte alltid en så särskilt snäll retoriker). Min grannes dagis åkte på skolresa till Stockholm så att alla kunde få lägga en ros på högen. Jag önskade att mitt dagis också kunde åka men det gjorde vi aldrig. Hmm, gick jag möjligtvis på fritids? Ja det är klart jag gjorde det! 
Jag borde ta en liten promenad till Sveavägen och lägga en ros nu istället.