Virvla

Jag hatar den här dagen. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit uppvaktad på alla hjärtans dag. Inte ens när jag hade kille (jag fick påminna honom om hans egen födelsedag liksom). Jag hatar den här kommersiella jävla dagen. Jag tänker spendera den tränandes, bantandes och bitter. Jag tänker låta mig själv köpa nästan vad jag vill på stan för att linda bitterheten. Jag blir inte överraskad om jag inte hittar något alls. När är dagen slut egentligen. Jag vill att det ska vara imorgon för då är det så långt ifrån Alla hjärtans dag som man bara kan komma. Det är bra. Kanske åker jag till Maskis ikväll och degar. Där kan jag vara hur bitter jag vill. Det tycker jag om. Sådana här dagar är bara till för att skratta mig i ansiktet.
"Jaha, så var vi här igen, ett år senare. Och du är fortfarande singel ser jag!" säger dagen.
"dra du åt helvete" Säger jag
"Jag kommer alltid att finnas här för att ge dig ångest och blåsa liv i din bittra attityd" Säger dagen till mig, hånfullt leende.
"Du är skapad av de kommersiella krafterna, snart hittar de på något annat och du kommer försvinna" hävdar jag argt
"Nej, jag är alldeles för inkomstbringande, jag kommer aldrig läggas ner. I framtiden kommer du se mer och mer av mig, det kommer bli som med semlor" Dagen skrattar rått.
Och jag går sakta därifrån med böjd nacke.