jag skiter i att jag floodar min egen blogg

Jag träffade en man för några dagar sedan. Han var så vacker. Han stod utanför Ica i Alvik och sålde Situation Stockholm. Jag hade velat bjuda hem honom på te, han såg frusen ut. Han stod och svarade så artigt på frågor och tog verkligen sitt jobb på allvar. För hans skull gick jag in på Ica för att köpa något onödigt, för jag hade ingen växel. Sedan köpte jag givetvis en tidning av honom trots att jag redan hade en hemma. Han blev glad.  Jag ville ge honom min hundralapp och säga behåll växlen men ville inte verka nedlåtande. Så han fick pula upp växeln ur sina smutsiga jeans och ge mig de trasiga sedlarna och sedan fint lägga fram tidningen överst i högen för mig att ta. Jag ville ge honom en kram men ville inte direkt åka dit för sexuella trakasserier heller.
Han såg ut som om han hade varit med om mycket, och accepterat sin lott.
Jag ville stoppa ner honom i en ask med bomull så att inget ont skulle kunna hända honom igen.
Istället hälsade jag noga, såg honom i ögonen och tackade så mycket efter att jag köpt tidningen. Försökte bete mig som en korrekt kund eftersom han så gärna ville vara försäljare ut i fingerspetsarna. Jag hoppas det gick bra. Att han inte såg någon medkänsla i mina ögon utan att han bara såg en kund som gärna ville läsa hans tidning.

Ibland kan jag tycka att det är svårt. Vart går gränsen mellan nedlåtenhet och medkänsla?



Jag tänkte fortsätta och skriva om alkisen i Dublin men jag blev
distraherad av Knatten och skrattade så mycket att jag inte längre kan skriva seriösa blogginlägg. (Dollys fel)

Kommentarer:
Postat av: Misspink

Virvla, jag ska be min kära sambo att hjälpa dig!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits