Virvla

Det sägs att jag har varit i Dublin och att det är därför jag inte har bloggat på ett tag. Jag är själv inte medveten om detta. Kanske är det sant. Här kommer bloggen om det hela, förutsatt att det hela inte var en dröm.

Jag var uppe till 4-5 dagen innan flyget gick, jag behövde åka till Arlanda 8. Jag åkte till Arlanda 8.40 och blev således tvingad att ta det mycket dyra och mycket snabba tåget. Jag checkade in. Boardade. Försökte sova. Försökte sova. Försökte sova. Somnade 10min. Sen var det dags att gå av det obcent trånga planet. Jag är 158cm lång. JAG hade svårt att få plats med mina ben.

Fredagen Väl framme i Baile Atha Cliath (Dublin, för er som inte är så hemma i det irländska språket) så blev jag hämtad av Johns bror Oliver. Trevlig man. Men jag tycker inte om att bli hämtad av främmande människor. Sitta i en bil med dem, försöka hitta på trevliga och neutrala saker att tala om. Det lyckades sådär. Snackade lite fotboll. Keane kommer tydligen gå till Celtic, det låter bra tycker jag. Juve hade inte varit bra för honom.
När jag kommit fram (en timme senare typ, trafiken är vansinnig i Dublin just nu plus att de bygger om typ varenda motorväg) slängde jag upp resväskan i lägenheten och drog genast ut på stan. Gick upp och ner Grafton och sen lite off Grafton. Orkade inte, kunde inte på något sätt förmå mig att gå ända bort till Henry st. Orkade inte ens till Temple bar...Jag hade ändå ont i fötterna av allt gående och jag hittade inget att köpa. I ren  ilska och frustration köpte jag ett läppstift från Dior. Det var rött, hysteriskt rött, och fick mig att se ut som en hora från Baltikum. Det var lika dyrt som det var rött. Nåja, jag kan ha det till Påsk.
Träffade John på kvällen för att ta en drink och snacka lite. Ungefär elva drinkar senare hade vi frekventerat två av Dublins bättre gayställen (det finns ungefär fem...) och John hade varit på Dunnes och köpt lite fyllekäk (frusen pizza och quische). Vi åkte hem. Fyllesnackade. Käkade. Jag somnade i soffan. John satte på en elektrisk filt åt mig för att värma upp min säng, sedan stoppade han om mig. Jag somnade innan han lämnat rummet.

Lördagen Mikes, Johns partner, pappa hade hastigt och mindre lustigt avlidigt tidigare i veckan så han var inte där, han kommer från Cork. På lördagen skulle hans pappa kremeras och jag och John skulle på den lilla andakten innan. Mycket spännande, sorgligt också såklart men jag tyckte det var så annorlunda att få gå på en katolsk kremering. Detta skulle göras 1400. 12.30 väcks jag av att John kommer in med en kopp te till mig. Sen blir det brått. Ingen tid för frukost. Lååååång väntan vid kyrkan på att vi ska få vår ceremoni. Vid 1630 kommer vi därifrån, då har vi även fått i oss en liten skål soppa och en halvsmörgås var. Samt några pints.
Vi drog in till stan för lite shopping, 80euro senare mötte vi upp Brendan och Liam på samma gaybar som dagen innan. De var på sin första (andra förmodligen) flaska vin. Vi låg efter. Vi skulle inte stanna länge utan hem o äta. X antal pints senare har Brendan försvunnit spårlöst, Liam somnat på en stol i baren och jag och John raglar ut till en taxi och ska till Eddie Rockets (hamburgerkedja) för att käka. Vi beställer in mat för fyra pers. Äter och äter. Sen mår jag illa. Vi tar en taxi hem. Fortsätter partajandet hemma bara vi två, sedan ringer vi Mike och pratar länge länge. John dansar till Madonnas nya och jag ser ut som en jordgubbe i en söt rosa morgonrock som jag var mycket fräck och lånade. Under kvällen hann även en hel del konstiga sms skickas ut. Tydligen var jag även osammanhängande när jag pratade, vilket jag inte förstår.

Söndagen Vi vaknade såsmåningom. Bakfulla. Jag krävde shopping. Vi gick in till stan. Köpte inget direkt. Vi åt pizza med extra ost och blev illamående igen. Vi gick hem. Vi vilade. Jag tog flygbussen ut till flygplatsen. Det var en mycket bra bakis-söndag.
Tydligen hade Liam börjat jobba 7 på söndagen, och gått till jobbet. Jag var tillbörligt imponerad. Brendan sade att han druckit lika mycket som Liam dagen innan, inte kunde stå upp, knappt ens hålla i telefonen, än mindre öppna ögonen. Han behövde även skriva in sig hos AA. Hävdade han. Han skulle aldrig mer dricka. Sade han.

Helgen gick så otroligt fort och jag hann inte med alls vad jag ville. Men samtidigt hann jag med mycket annat. Fylla. Kremering. Jag är glad att jag gick på kremeringen fast jag inte behövde, Mike blev glad, jag tror Mikes mamma blev glad att så många av oss dök upp. Jag har aldrig träffat Mikes pappa men respekterar och älskar Mike, precis som de andra av hans vänner som kom.