Handduken
Jomenvisst var det Uffepuffe ikväll igen på Tyrol.
Lite besviken på setlistan men de verkade spela in en DVD (jobbigt med en kamera uppkörd så långt upp i ansiktet att de måste fått med min enda näsborre. enbart.) så man kan kanske förstå att inte de mer obskyra låtarna kom med utan de som det blir allsång och stämning på. Men...kom igen. Skyll på stjärnorna, vart tog den vägen, jag väntade hela kvällen?! Jag har varit på fyra konserter och lyckats missa både Evangeline och Jag saknar dej. Förmodligen också någon annan låt jag hade velat höra. Men jag fick Ute på tippen, det är jag tacksam för.
För första gången i mitt liv (och kanske sista) har jag klappat i händerna och skrikit UFFE (klapp klapp klapp)...
Ska jag börja från början? Jag tror det är bäst så.
Självklart glömde jag biljetterna hemma. Efter att Maskis hämtade mig fick vi köra en snabb sväng förbi mig och hämta dem. Sedan brummade vi iväg mot Djurgården. Efter optimal (?) parkering rusade vi mot Tyrol. Var vi sena? Skulle vi få bra platser? Svaren var nej och ja. Längst fram vid staketet! Där stod vi och väntade länge, länge. Staketet var självklart lite för högt för mig så om jag lutade armarna mot det så somnade de efter ett tag, men vad står man inte ut med? Även fötterna domnade av allt stående. Och sen BAM FOXF.
Det började manglande, bluesigt, hårt och tufft. Sen ett lite lugnare parti för att tillslut övergå till att bli någon slags sommarkonsert. Förra gången var jag ju inte så förtjust i det men den här gången var gubben på ett sånt jävla bra humör att det var omöjligt att inte smittas. Men Öppen väg, öppen bil kommer jag aldrig kunna tycka om särskilt mycket.
ST Monica är ju en självklarhet nuförtiden. Du ser ut som jag vill kyssa dej verkar vara något han vill höra, och varför skulle han inte vilja det? När han gick runt mitt i egotrippen så tittade han ut mot publiken och efter ett tag rakt mot mig, han nickade mot mig och tittade lite frågande på mig och log och jag log och nickade och önskade att han kunde komma bort till mig så jag fick bevisa det hela. Efter ett tag kom han faktiskt gåendes mellan scenen och staketet och jag blev som tonåring på nytt och kastade mig mot honom för att få ta på honom. Han var extremt svettig men kändes lite kall tyckte jag (jag kan värma!!!). Jag är sjuk i huvudet, jag erkänner, men jag var tvungen att smaka på honom och slickade min hand efter att jag hade tagit i hans svettiga underbara arm. Sjuk, jepp jepp det är jag, och jag står för det! Jag har smakat på Ulf Lundell!!
Han kastade ut sitt munspel och jag trodde inte jag skulle få det, men någon tappade det och jag dök ner på golvet. Kom dock upp från golvet munspelslös. Han kastade ut plektrum, handduk och vattenflaska. Jag fick inget. Förrän sista handduken, som han kastade till mig!!! Nästan som om han siktade...(svårt att sikta med en spotlight i fejan) sen vaktade jag handduken som om jag skulle bli rånad när som helst. Jag har den hemma nu. Hittade två av hans hårstrån i den. Små ting kan ge stor lycka.
Lite besviken på setlistan men de verkade spela in en DVD (jobbigt med en kamera uppkörd så långt upp i ansiktet att de måste fått med min enda näsborre. enbart.) så man kan kanske förstå att inte de mer obskyra låtarna kom med utan de som det blir allsång och stämning på. Men...kom igen. Skyll på stjärnorna, vart tog den vägen, jag väntade hela kvällen?! Jag har varit på fyra konserter och lyckats missa både Evangeline och Jag saknar dej. Förmodligen också någon annan låt jag hade velat höra. Men jag fick Ute på tippen, det är jag tacksam för.
För första gången i mitt liv (och kanske sista) har jag klappat i händerna och skrikit UFFE (klapp klapp klapp)...
Ska jag börja från början? Jag tror det är bäst så.
Självklart glömde jag biljetterna hemma. Efter att Maskis hämtade mig fick vi köra en snabb sväng förbi mig och hämta dem. Sedan brummade vi iväg mot Djurgården. Efter optimal (?) parkering rusade vi mot Tyrol. Var vi sena? Skulle vi få bra platser? Svaren var nej och ja. Längst fram vid staketet! Där stod vi och väntade länge, länge. Staketet var självklart lite för högt för mig så om jag lutade armarna mot det så somnade de efter ett tag, men vad står man inte ut med? Även fötterna domnade av allt stående. Och sen BAM FOXF.
Det började manglande, bluesigt, hårt och tufft. Sen ett lite lugnare parti för att tillslut övergå till att bli någon slags sommarkonsert. Förra gången var jag ju inte så förtjust i det men den här gången var gubben på ett sånt jävla bra humör att det var omöjligt att inte smittas. Men Öppen väg, öppen bil kommer jag aldrig kunna tycka om särskilt mycket.
ST Monica är ju en självklarhet nuförtiden. Du ser ut som jag vill kyssa dej verkar vara något han vill höra, och varför skulle han inte vilja det? När han gick runt mitt i egotrippen så tittade han ut mot publiken och efter ett tag rakt mot mig, han nickade mot mig och tittade lite frågande på mig och log och jag log och nickade och önskade att han kunde komma bort till mig så jag fick bevisa det hela. Efter ett tag kom han faktiskt gåendes mellan scenen och staketet och jag blev som tonåring på nytt och kastade mig mot honom för att få ta på honom. Han var extremt svettig men kändes lite kall tyckte jag (jag kan värma!!!). Jag är sjuk i huvudet, jag erkänner, men jag var tvungen att smaka på honom och slickade min hand efter att jag hade tagit i hans svettiga underbara arm. Sjuk, jepp jepp det är jag, och jag står för det! Jag har smakat på Ulf Lundell!!
Han kastade ut sitt munspel och jag trodde inte jag skulle få det, men någon tappade det och jag dök ner på golvet. Kom dock upp från golvet munspelslös. Han kastade ut plektrum, handduk och vattenflaska. Jag fick inget. Förrän sista handduken, som han kastade till mig!!! Nästan som om han siktade...(svårt att sikta med en spotlight i fejan) sen vaktade jag handduken som om jag skulle bli rånad när som helst. Jag har den hemma nu. Hittade två av hans hårstrån i den. Små ting kan ge stor lycka.
Kommentarer:
Postat av: Matte
Grattis? =)
Trackback