Det där med att flytta

Jag flippar. Snart. Alldeles strax.

Såhär har det varit förut, då blev det inget flyttande och jag överlevde ändå, flippade gjorde jag inte heller. Men denna jag-måste-flytta-känsla kommer med tätare mellanrum nu. Det är dags. Dags för flytt. För varje dag kan inte vara olidlig.

Jag undviker att gå ut i köket eller övriga lägenheten nuförtiden. Förut gjorde jag aldrig det. Jag vet att varken hon eller han bryr sig, de är båda jättetrevliga, men jag vill inte träffa någon. Jag vill stå och laga mat i trosor och linne om jag känner för det. Naken om det skulle kännas rätt, för fan! Denna plötsliga rabies har nog lite med att göra att vi alla helt plötsligt är hemma ganska mycket vilket vi aldrig brukade vara förut, i alla fall inte samma tider.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits