Ett farväl

Nu på morgonen när jag var på väg hem insåg jag till min förskräckelse att jag inte kommer åka bussen på morgonen något mer och alltså inte kommer ha någon mer date med MrM. Vilken missräkning!


Under isen

Jag vet inte, jag var lite trött när jag åkte till jobbet i morse men det var inget särskilt med det ändå.

Väl här verkade kvällen bli okej. Sen var det bara vi i nattpersonalen kvar. Och det blev inte okej.

1. Jag fick ett samtal från en totalt labil kvinna som var otroligt obehaglig att prata med. Hon bytte humör hela tiden och man visste inte alls vart man hade henne, hon försökte pruta på sin faktura och jag sade att det inte var okej, man kan inte göra det. Då började hon skrika högt och gällt, jag har fortfarande ont i öronen. Jag sade att det är inte okej att bete sig så och lade på luren.
Nästa gång jag svarade var det samma människa! Hon började nu bli mycket personlig och frågade vart jag bodde, hur gammal jag är, hur länge jag har jobbat, vad jag hette osv, hennes tonfall skulle jag vilja beskriva som porrigt, hon kallade mig gumman upprepade gånger. Sen sade jag att jag ändå inte skulle dra av pengar från hennes faktura då går hon från porr-röst till att vråla skrika och svära osammanhängande. Sedan blev hon nedlåtande i en mening eller två. Sen började hon porrprata med mig igen, för att övergå till att bli normal och säga att hon förstod. Vad bra sade jag, hade du någon annan fråga? Då tappade hon koncepten helt och började gapa om hur vi lurade henne och att hon hatade sin faktura och att jag var för negativ och elak.
Efter en halvtimmes samtal var jag så skärrad att jag bad henne vänta lite och försökte andas lugnt. Började istället gråta och E fick ta över samtalet.
Jag har aldrig blivit så påverkad på något jobb av någon kund tidigare och då har jag ändå blivit bombhotad på Irland...
Förmodligen gick hon på något, men idag var inte rätt dag för mig att kunna hantera henne på.

2. Jag fick nyss ett samtal av en mycket påstridig man som hävdade att vi inte följde svensk lagstiftning blah blah blah (fyll i med valfritt lag-ordbajseri). Jag sade att jag var tvungen att kolla upp det här och någon skulle återkomma till honom. Han pressar då ännu hårdare. Jag säger att jag varken vill säga ja eller nej. Han blir då ganska mycket hårdare på rösten och framhärdar. Jag vägrar säga något, utan säger att vi ska kolla upp detta. Han blev rätt otrevlig tillslut men det gick att avsluta.

Efter det första samtalet känner jag att det här andra var lite för mycket för mig. Jag behöver en rast från det här. Jag orkar inte, jag har inte styrkan att ta galningarna idag. Just nu vill jag kura ihop mig till en mycket liten boll och gråta och skrika och bli hållen och tagen om hand om.

irritation

Jag jobbar på ett telefon-relaterat jobb kan man säga. Idag kom kollega N in (hädanefter kallad Voice) och hade ont i tungan, hon hade bitit sig. Ajaj, det såg verkligen inte bra ut. Hon ville undvika att svara i tfn sade hon. Okej sade alla vi, för det var synd om henne som hade så ont.
Efter detta okej så pratar hon med oss. Kommenterar allt hon gör, varenda papper ska granskas och diskuteras. Hon ringer en vän och beklagar sig över hur ont hon har. Men hon pratar. Jag anser att om hon kan prata oavbrutet med oss och med sin vän så kan hon även arbeta och utföra alla sina arbetsuppgifter.

Vi får kö. Vi får dålig statistik. Jag ber henne ta några samtal. Då säger hon att hon har ont och inte kan jobba. Men...om hon har så ont, varför pratar hon då? Voice säger att hon bara inte kan, och att UngeF har sagt att detta är okej. Men UngeF är inte mer chef än jag är, alltså inte alls. Vi är bara kollegor alla tre och jag tycker att man ska hjälpa till om man märker att det behövs. Är jag hjärtlös?


Nattjobb någon?

Hur är det att jobba natt?  Finns det någon som har erfarenhet av det som vill dela med sig?
Jag har anmält mig till det på jobbet, kanske blir det bra kanske inte. Innan jag anmälde mig tänkte jag att det skulle bli jättebra, nu i efterhand är jag inte lika säker...21-07 varje dag. Fördelen är självklart pengarna men även att jobba regelbundna tider. Nackdelen är just tiderna...
Kan man ha ett socialt liv? Jag inbillar mig att jag ska kunna komma hem, somna och sen vakna och kunna fika med kompisar osv tills jag börjar jobba. Att jag ska kunna träna och så. Däremot kommer jag ju inte kunna följa någon serie på tv insåg jag just *hahaa*  Det blir ju ca 5000 extra varje månad efter skatt vilket inte skadar.
Jag tänkte testa en månad eller så för att se hur det funkar, om jag nu får det. Jag tror det är fler söknaden än platser.


Villkoren var inte jättebra, ibland undrar jag vad facket håller på med. Skönt att jag har gått ur. När jag anmälde utträde blev de sura och jag fick en uppsträckning, skulle involvera mig själv sade de. Själv ansåg jag att behöva leta reda på fackligt ansvarige på företaget och sedan jaga honom i en vecka för att kunna prata med honom är engagemang nog. Vill han att folk ska intressera sig för fackliga frågor ska han inte gömma sig.

nattjobb

Jag har anmält mig på jobbet för att jobba natt, 23-07.  Jag tror det passet kommer vara okej och man får ob hela tiden. Kanske om man varvar natt och dag pass, beroende på hur de i så fall lägger schemat. Men på vintern kanske det är jobbigt, ser man någonsin dagsljus om man sover till 15?  Det är fler som vill ha de passen så kanske får jag inte ens testa...

På måndag börjar jag på ekonomi. Skönt.

hits