Virvla

Nej men självklart fanns inte Vitt regn på Åhléns, va ända in i helvete????

Gick hem från jobbet idag med magkatarrattack. Mår lite bättre nu efter Novalucol, sömn och mycket vatten. Skulle inte druckit kaffe i morse (en halv kopp!) och sen var kanske inte kebabtallriken så smart när jag redan hade magont...Jag har inte ätit kebab sedan jag var liten. Det var rätt gott, men jag ska nog inte göra om det på ett tag i alla fall. Kanske dröjer det 15år till innan kebabsuget kommer tillbaka.

Jag kommer ihåg när jag var liten och vi hade myskväll på fredagar. Kebab var en nymodighet, precis som pizza. Det fanns inte så många pizzerior i stan. Alltid åt jag kebab med pommes. Och det kom hem i en aluminiumförpackning och hade en liten feferoni överst som jag aldrig vågade smaka på. Sen satt vi där, familjen, i soffan framför tvn och mös och mumsade kebab och kände oss moderna. Efter ett tag övergick vi till pizza. Ännu lite senare blev jag tonårstjurig och vägrade ha myskväll mer.  Rebellen i mig orkade inte med att sitta och käka med mamma o pappa, eller kanske hade jag bara träning på fredagkvällar så det blev inställt. Jag är osäker. Kebabätandet avtog i alla fall och på något sätt med det också min barndomstrygghet där det fanns fasta rutiner och mönster i vardagen.

Livet går i cykler, men mina cykler följer ju aldrig någon annans. Rotlösheten och att vara ensam och att inte veta följs av en trygghet och vänner och sedan rastlöshet och osäkerhet för att sedan växa fram till en slags tillförsikt och en flytt. Sedan tillbaka till rotlöshet och att vara ensam igen...just nu är jag mitt emellan Vänner och Osäkerhet.

Lantisen i mig skriker efter en lugnare rytm, trygghet, svenssonliv, leda.  Mitt äventyrligare jag älskar att känna att Stockholm börjar bli min stad, älskar att utforska staden under ytan och att ändå hela tiden kunna upptäcka nya saker. Jag har alltid varit mer än Karlstad, jag har aldrig kunnat vara nöjd helt och fullt där. Men när jag inte bor där längar jag hem. Ingen annan stad har någonsin kunnat bli hemma för mig. Dublin kom närmast, Dublin är fortfarande min stad, min tillflyktsort men det är inte hemma.

Kanske kunde jag försöka locka med mig någon till Karlstad, men va fan ska man göra i Karlstad om man inte kommer därifrån?  Hur kul kan det vara att flytta dit egentligen? Ungefär lika kul som att flytta till Sheleftyou....

Hyser stor tillförsikt inför sommaren. Tror att det kommer bli en underbar sommar med mycket fuffens och bus. 2 Uffe konserter redan inplanerade, Afrikaresan...Det kommer bli bra. Hur kan det bli annat när jag har så fantastiska vänner och en ekonomi som trots allt bara går på knäna 1 vecka av 4!?

Nu ska jag ringa mamma. Måste man tycka om sin mamma, räcker det inte med att älska henne??