Virvla

Har haft en supersuperhelg!!  Lugn och skön (ingen bakfylla) men änd gjort roliga saker!

Hade en riktigt schysst dag på Grönan igår tex. Karuseller (älskar allt som går runt, inklusive jag själv i lusiga huset), lotter (vinner aldrig men det är ändå skoj) och sockervadd. Åh, det var en underbar dag, den gick tyvärr alldeles för fort!! Att jag var där och stödde drottningen i något, det är lite illa förstås. Men det var det ju värt och jag applåderade i alla fall inte åt henne.

Man kan inte sluta förundras över våra kunder. Att det finns så många begåvningshandikappade människor som har en vardag utan en god man som sköter deras ekonomi...det övergår bara mitt förstånd.

Tre pass av fem är sena pass, det var inte vad jag blev informerad om när jag blev anställd. Hela maj har jag haft kanske 80% sena pass och då ännu senare än de som finns nu när schemat är ändrat.

Jag undrar också över de 6 veckors semester jag blev lovad när jag anställdes. Jag har fortfarande bara 5 och antar att det i kontraktet står annorlunda än i det anställningserbjudande jag fick. Jag tyckte ändå att jag läste igenom kontraktet innan jag skrev under...Ska leta reda på det och sedan höra efter med od eller någon chef. Jag tror inte alls på att jag kommer få 6 veckor men jag känner mig jävligt lurad eftersom jag blev lovad både skriftligen och muntligen. Jag hade ju andra jobberbjudanden men tyckte det lät jäkligt bra med 6 veckor semester. Dumma mig.

Jag längtar så efter sommaren men ska akta mig för att längta för mycket för risken är att sommaren går och det liksom blir ett antiklimax av det hela...Hur nu safari någonsin kan bli ett antiklimax.

Jag måste köpa ny kamera till safarin har jag insett. Jävligt bittert eftersom jag nyligen köpte en ny men den har för dålig zoom. Jag ska lägga ut min mobil på blocket imorgon eller övermorgon, måste bara hitta alla papper och lådan...

Enligt min mamma går det alltid väldigt bra för alla. Alla utom mig då förstås. Jag, som fortfarande bara jobbar med vanlig kundtjänst och inte har någon examen eller välbetalt jobb. Jag är inget som hon kan skryta med, däremot talar hon gärna om för mig hur bra det går för alla andra. Oftast tror jag inte hon tänker på hur jag känner det när hon lägger fram det som hon gör, men ibland tror jag bara hon är rent elak. "Jaaa, X har ju fått en doktorandplats nu, hon har pluggat i 4½ år nu ju och det har gått så bra för henne. 60sökanden var det till platsen..." Jag vet inte varför det svider så. Förmodligen för att hon aldrig lyfter fram något bra som jag har gjort, hela tiden pressar på att jag ska göra bättre. Varje gång hon säger sånt så får jag liksom ett tryck över bröstet, tar det som en pik. Det kanske inte är menat som en pik men varför blir hon så stolt över mina vänner men aldrig över mig? Jag frågade henne en gång varför hon aldrig blir glad för min skull och hon intygade att det blev hon visst men mest blev hon arg över att jag frågade. Hon tyckte inte det var synd att jag kände så utan hon blev arg på mig som ifrågasatte och som ville ha mer än vad hon någonsin har gett mig. Varför duger jag inte som jag är och varför räcker det inte med att jag är nöjd med mitt liv? Hos pappa kan jag alltid känna att får vara mig själv, även om han inte håller med mig. Med mamma måste jag alltid prestera bättre och bättre. 1.9 på högskoleprovet räcker inte, varför fick jag inte 2.0?? Den kommentaren sitter fortfarande som en tagg och jag vet inte om den någonsin kommer komma ut. Mina ångestattacker som jag hade förra våren räknas inte längre, de kommenteras inte. Jag får inte vara sjuk eller må dåligt. Däremot kommenteras det över att jag inte är klar med mina studier, att jag aldrig gjorde klart Bkursen. Nå, jag hade panikångestattacker och trodde jag skulle dö bara jag gick ut genom dörren. Förlåt så jävla mycket.